Nästa dag fattade ju mamma att jag inte var sjuk, så jag fick släpa mig till skolan fastän jag inte ville. 
   Jag brukade alltid filosofera då. 
   Vad skulle jag säga när jag kom till skolan? Skulle jag kolla om det var Tob som skrev lappen genom att ge honom en kram, som jag brukar? Vad ska jag göra med Lis och Farorna??
   Tiden gick snabbt och det ringde in precis när jag kom. 
   Lis var med Sofia och skrattade. 
   Jag gick fram till henne. 
   "Hej" sa hon bara. Sedan vände hon sig till Soffan igen och skrattade på. 
   Jag gick bort mot Tobs hylla. Tomt. Fint. 
   "Kan alla i grupp ett komma in nu" sa syslöjdsfröken. 
   Perfekt!! Nu skulle jag ner i källarn på träslöjd också! Jag hängde av mig ryggsäcken och rusade ner för trapporna, alldeles för fort. 
   "Hej" sa en lugnande röst. Han lät glad. 
   "Tob!" Jag flög upp från marken och försökte att inte bry mig om det blodiga jacket i hakan. Det var tredje gången på två år. 
   Jag försökte ge honom en kram. 
   "Vi kanske ska tvätta av såret först. Få på ett plåster och så" försvarade sig Tob. 
   "Okej" sa jag med ett sting av besvikelse i rösten. 
   Jag försökte få bort blodet från golvet med foten men jag smetade bara ut det. Sedan tog jag synkron med honom och följde med till träslöjdssalen. 
***