Klockan är tjugo minuter över åtta. Mamma kommer in och försöker väcka mig. Men jag ligger kvar. Jag får tillslut ner en tår på min kind. Då rycker mamma bort mitt rosa bebistäcke och kittlar mig. 
   "Jag kräver att få veta vad som hänt!" sa mamma bestämt. 
   "Jag har jätteont i huvudet, tyst!" sa jag med en så hes röst att jag nästan blev hes. 
   " Vad du är hes gumman! Kan du gå till skolan, tror du?"
   Jag skakade på huvudet. Så vek jag mig på riktigt. Min låtsas mensvärk. Eller? 
    "Men gumman! Du stannar hemma idag!" Mamma gick ut ur rummet för att hämta ett glas vatten och en kopp te. 
   Det gjorde så himla ont i magen. Jag hade egentligen inte fått min första mens än. Men nu gjorde det verkligen jätteont. Så där låg jag i någon timma ihopkrupen och grät, och tänkte att nu, nu står Tob och Lis för sig själva och pussas. Kysser varandra. Jag tror mitt hjärta blev väldigt upphetsat av alla hemska tankar, för plötsligt gjorde det ont i bröstet också. 
   Jag hatar dig Lis!
***