Jag sov ett bra tag, för när jag vaknade satt mamma med spagetti och köttfärssås på min säng och undrade om jag orkade äta. 
   "Mmm" svarade jag. Men när jag tog en tugga och svalde den gjorde det så ont i halsen att...att...att det inte går att förklara. Halsen ville fullkomligt explodera. 
   "Men lilla Cecilia! Hur är det?" undrade mamma oroligt. 
   Mina tårar rann ner för mina blöta kinder, som jag redan hade gråtit ut en pöl på. Mamma kramade om mig. 
   "Har det hänt något?" Mammas oroliga röst skar genom hjärtat. Jag kunde inte få ut det, fast jag ville. 
   "Om du bara visste?" mummlade jag.
   "Visste vadå? Snälla Cissi! Jag hjälper dig så mycket jag kan, bara jag får reda på vad det är! Jag lovar att inte säga till någon!"
   Mamma såg sig om i rummet. Så upptäckte hon en tom tavelram med ett uppochnervänt foto framför. Hon reste sig upp och kollade på fotot. Det var Lis och jag när vi parade ihop våra gamla kompishalsband. Tårarna bara fortsatte forsa. Bara hon inte kollade i papperskorgen. Där låg den guldiga hjärt-ramen med fotot av mig och Tob när vi kramar varandra. 
   Men det var precis vad mamma gjorde.    
***