Jag sov ett bra tag, för när jag vaknade satt mamma med spagetti och köttfärssås på min säng och undrade om jag orkade äta. 
   "Mmm" svarade jag. Men när jag tog en tugga och svalde den gjorde det så ont i halsen att...att...att det inte går att förklara. Halsen ville fullkomligt explodera. 
   "Men lilla Cecilia! Hur är det?" undrade mamma oroligt. 
   Mina tårar rann ner för mina blöta kinder, som jag redan hade gråtit ut en pöl på. Mamma kramade om mig. 
   "Har det hänt något?" Mammas oroliga röst skar genom hjärtat. Jag kunde inte få ut det, fast jag ville. 
   "Om du bara visste?" mummlade jag.
   "Visste vadå? Snälla Cissi! Jag hjälper dig så mycket jag kan, bara jag får reda på vad det är! Jag lovar att inte säga till någon!"
   Mamma såg sig om i rummet. Så upptäckte hon en tom tavelram med ett uppochnervänt foto framför. Hon reste sig upp och kollade på fotot. Det var Lis och jag när vi parade ihop våra gamla kompishalsband. Tårarna bara fortsatte forsa. Bara hon inte kollade i papperskorgen. Där låg den guldiga hjärt-ramen med fotot av mig och Tob när vi kramar varandra. 
   Men det var precis vad mamma gjorde.    
***

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För den fula nya layouten. Jag ska ändra till mjukare färger snart. ...

Asså, ända sedan jag startade den här bloggen har jag velat att den ska bli stor och känd. Men nähä. Namnet suger, jag vet, jag ska ändra på det så snabbt som möjligt. Och, kära lilla läsare, jag ska inte ändra mig utan bara utseende på bloggen och...

Heii Förlåtförlåtförlåtförlåtförlåt!!!!!!!!!!!!!!!! Jag har inte bloggat på tusen år, jag vet. Jag har tänkt på det jättemycket, och nu har jag äntligen lite tid över! Eller, egentligen inte, men aja. I alla fall, idag hade jag tänkt att skri...

I helgen skulle jag köpa två presentkort på Hollister till två av mina kompisar - det var kö in till affären. Ärligt talat! Så vi skippade och gav nåt annat, vi orkade inte stå först i den här kön och sedan i kön till kassan. Jag älskar folk som ...

När jag pratar i klassrummet pratar jag lågt och är ganska blyg. Men när jag två timmer senare kliver upp på en scen, dock med ett par vänner, tycker jag det är underbart att dansa. Det är därför jag vill bli bakgrundsdansare, eller vara det lite någ...